Tvågradersmålet – Så kan vi klara det!

Figur 1: Temperaturökning efter olika scenarion för växthusgasutsläpp (Copyright © 2016 Climate Action Tracker, Climate Analytics, Ecofys and NewClimate Institute – All rights Reserved)

Bakgrund till tvågradersmålet

Känner du till tvågradersmålet? Om du inte gör det så kommer här en kort bakgrund. FN startade i början av 90-talet en klimatkonvention för att skapa riktlinjer för hur världens länder ska stabilisera jordens växthusgasutläpp. Detta för att förhindra uppvärmning av planeten. Sedan dess har man hållt klimatkonferenser på olika platser i världen för att utveckla samarbetet i dessa frågor. 2015 höll man en sådan konferens i Paris där där 193 av världens länder skrev under en överenskommelse. I denna överenskommelse har man enats om hur mycket växthusgaser som får släppas ut fram till år 2030. Detta är för att hålla temperaturökningen sedan förindustriell tid under 2 grader. Varje land fick sedan publicera sina avsiktliga klimatmål, som inte är bindande till skillnad från parisavtalet. Dessa avsikter kallas för Intended Nationally Determined Conrtibutions (INDC) och har högre ambition på utsläppsnivåer än Parisavtalet.

 

Scenarion för växthusgasutsläpp och temperaturökning

Climate Analytics, Ecofys och NewClimate Institute har tillsammans gjort en sammanställning av olika utsläppsscenarion vilka redovisas i figur 1. Denna figur visar växthusgasutsläpp och temperaturökning fram till år 2100. I den ser vi att även om världens länder skulle klara klimatmålen uppsatta i parisavtalet skulle jordens temperatur öka med 3-4 grader. Om avsikterna i INDC därtill uppfylls når temperaturökningen något mindre, 2.5 grader. För att vara i fas med den gula linjen, tvågradersmålet, skulle de årliga utsläppen inte få överstiga 45 miljarder ton CO2-ekv. Det betyder alltså att Parisavtalet “tillåter” världens länder att släppa ut runt 10 miljarder ton (20%) mer än vad som behövs för att vara i fas med tvågradersmålet.

Är det möjligt att nå klimatmålen?

Frågan är då, är det tekniken och ekonomin som sätter stopp för att nå de här klimatmålen, eller är det bara politiken? FN:s miljöprogram släppte i år en rapport: UNEP (2017). The Emissions Gap Report 2017. United Nations Environment Programme (UNEP), Nairobi ; där de analyserar möjligheten att reducera utsläppen i olika sektorer. I figur 2 ser vi att om man lägger samman de reducerande åtgärderna finns potential att understiga Parisavtalets nivåer. Detta med en marginal på 10 miljarder ton CO2-ekvivalenter, vilket är i fas med tvågradersmålet.

Figur 2: Potentiell minskning av växthusgasutsläpp i GtCO2e efter sektor. (Copyright© 2017 UNEP – All rights Reserved)

Hur gör vi för att klara målen?

För att klara av att nå en hållbar utveckling behöver vi klara tvågradersmålet. För att göra detta får inte mer än 900 miljarder ton CO2-ekv släppas ut globalt i atmosfären. Om det redan nu släpps ut 50 miljarder ton CO2-ekv årligen kan man snabbt räkna ut att det inte är mer än 18 år kvar tills vi nått för höga nivåer. Vi har sett hur en minskning av de årliga utsläppen kan förlänga tiden tills vi behöver ha nollutsläpp med flera årtionden. Vi har även sett att det inte är tekniken som begränsar utan att utsläppskraven är för lågt ställda. Det som nu krävs är alltså en politik och ett ekonomiskt system som gynna en hållbar utveckling. Men det är inte allt, för även om effektivisering av processer och förnybar energi kan ta oss en bit på vägen, är även vår livsstil en avgörande faktor. Genom att ändra sina livsvanor kan man minska sina växthusgasutsläpp med betydligt mer än 20 %. I kommande inlägg kommer jag diskutera tekniska, politiska, ekonomiska lösningar men också ge många förslag på hur man kan ändra sin livsstil för att bidra till en hållbar utveckling.

Hur ser du på ekonomins, politikens, teknikens och individens roll i klimatfrågan?