Vasaloppet, jag och miljön – uppföljning

Mitt resultat i Vasaloppet 2018

 

Känslan och åkningen

Av de tre år jag åkt Vasaloppet var nog det här det tyngsta. 2016 var det för lite snö, men i år var det för mkt. På morgonen kom ett lager med nysnö som gjorde spåren riktigt kärva. Trots detta är för mycket snö är bättre än för lite, både för känslarn och klimatet.

Inför och under loppet hade jag två mål:

1. Att placera mig så bra att jag seedaas in i led 5, i år började jag i led 6. (Totalt finns 10 led)
2. Att slå min gamla tid (7 timmar och 14 minuter)

Efter runt 60 km insåg jag att jag inte skulle klara dessa mål, då jag börjat tappa mot förra årets tid och åkarna runt omkring mig hörde till led 6. När det gäller långa skidlopp är det mycket som ska klaffa, form, vallning, stavarna ska inte brytas och intag av mat och vätska ska gå smidigt. Som tur var råkade jag inte ut för några missöden och matintaget gick bra. När det gällde formen kände jag mig stark i stakningen, vilket är det jag tränat mest. Diagonalåkningen, som är min svaga sida och något jag inte tränat mycket alls, gick under omständgheterna ganska bra.

 

Vallan

Nu kommer vi till vallan. Som jag får skylla på enligt mitt förra inlägg. Glidet utför var det inga fel på. Sen hade jag en spännande kombination av halvkasst fäste och halvkasst glid på platten. Många bokstavligen gick förbi mig i uppförsbacken medan jag slet för att inte slinta i saxningen. På platten fick jag slita hårt för att hålla fart med de bredvid, som inte alls såg ut att ta i. Det kan dock ha varit så att de också var trötta, man vet ju aldrig… Eftersom jag hade dåligt glid vågande jag inte stanna för att lägga på fäste, då jag riskerade att få ännu sämre glid.

Min analys är att med antingen perfekt fäste eller perfekt glid hade jag kunnat tjäna en kvart och kvalat mig in i led 5. Trots att jag inte nådde målen klättrade jag 700 placeringar jämfört med förra året, så jag är absolut nöjd med mitt lopp då jag aldrig gav upp utan låg nära mitt max i 7 timmar. Dessutom slog jag Kalle Zackari med 52 sekunder!

 

Nästa år

Under bilfärden hem bestämde jag mig för vad jag måste göra till nästa år. Här kommer min lista:

1. Åka mer skidor- I år hade jag 22 mil i kroppen, jag funderar på att satsa på 40-50 mil.
2. Köra rullskidor – En hel sommar med rullskidor en gång i veckan skulle ge bra förberedelser både för teknik, kondition och styrka.
3. Löpa – För att orka med att diagonala i uppförsbackarna behövs bra flås. Kontinuerlig löpning ger en bra grund till detta.
4. Vallning – Antingen går jag en kurs, eller så lämnar jag in skidorna för vallning. Tre år i rad har jag misslyckats med fästet och nu måste det bli ett stopp på det.

 

Vegetarisk kost

Till min stora lycka och förvåning serverades det vegetarisk lasagne efter loppet! Ett väldigt välkommet initiativ som i vart fall underlättar för vegetarianer. Sen kan man fråga sig om initiativet gjordes för klimatet eller av marknadsföringsskäl, det var en stor mängd ost i maten som har lika höga utsläpp som grisskött. Enligt LRF Dalarna är det problematiskt att man inte gynnar köttbönderna som låter vasaloppssträckningen gå genom deras gårdar. Jag förstår den sociala aspekten, men menar ändå att vi om vi ska nå klimatmål måste starta nya trender. Det är dock egentligen viktigast att byta ut den del av köttet som importeras, men inte ens detta räcker för att nå klimatmålen. Sammanfattningsvis är jag för beslutet men menar att de kunde gått all-in och serverat vegansk kost. Då efterfrågan i framtiden (förhoppningsvis) kommer ändras till mer vegansk kost finns en potential för svenska bönder att ändra utbudet och odla mer baljväxter.

 

Övriga miljötankar

Jag noterade att en del konstsnö användes under loppet, trots att man tidigare skottat undan snö från banan. Kanske finns en förklaring för detta, men känns som man borde kunna använda riktig snö. Gällande nedskräpning såg det ganska bra ut, det mesta hamnade i de skräpzoner arrangörerna satt ut. Bra jobbat!

Sen var det som vanligt långa bilköer, till vilket jag själv bidrog. Bor man avlägset är det svårt att undvika bilen. Mitt förslag på lösning till detta är att köra nån slags samåkningsservice, bussar som hämtar upp folk på en optimerad väg. Då skulle man kunna spara många bilresor, minst halvera. Kritik framfördes även mot användningen av helikoptrar och snöscootrar, vilket jag gissar i samanhanget inte gör från eller till på de totala utsläppen. Men ja, rent principiellt är det ett utsläpp som går att undvika om man använder drönare istället.

En del kritik riktades mot att Preem och Volvo är sponsorer för loppet, något jag också kan tycka känns tvivelaktigt för ett miljömärkt event. Preem profilerar sig som gröna och förhoppningsvis kan de gå i täten för oljebolag som transformerar sig till fossilfria, om nu det är möjligt.

Jag måste ändå, likt förra inlägget, sammanfatta Vasaloppets arbete med miljöarbete som godkänt. Även om det vore bättre för miljön att gå ut och köra 9 mil där man bor, om man har snö, så är loppet en folkfest som ger människor incitament att träna. Den hälsoeffekten är värd mycket!