Effektiv markanvändning – ett måste för att nå tvågradersmålet
Ett gästinlägg på bloggen Supermiljöbloggen
Vi kan minska våra utsläpp markant om vi bara optimerar våra beteenden och anpassar oss till den teknik vi besitter idag, skriver företrädare för bloggen Klimatfokus.
I media skrivs det mycket om hur olika tekniska lösningar ska hjälpa oss minska våra växthusgasutsläpp och nå tvågradersmålet. Något inte alla känner till är att utsläppsökningen från ökad konsumtionstakt är högre än utsläppsminskningen som sker pga tekniska framsteg. Vi kan minska våra utsläpp markant om vi bara optimerar våra beteenden och anpassar oss till den teknik vi besitter idag. Livsmedel och transporter står tillsammans för 60 procent av svenskarnas koldioxidutsläpp och inom dessa områden finns enorm potential att minska utsläppen med redan befintlig teknik.
Livsmedelskonsumtionen står för runt 30 procent av svenskarnas växthusgasutsläpp och beror till största delen på metanutsläpp från idisslare. Den enskilt effektivaste strategin att minska dessa utsläpp är att gå över till en växtbaserad kost, vilket har potential att minska utsläppen från mat med 70 procent. Istället för att fokusera på detta handlar ofta debatten om hur vi ska öka mängden ekologiskt och närodlat, vilket enligt en studie gjord av SLU knappt innebär någon utsläppsminskning.
Genom att gå över till en växtbaserad kost så skulle inte bara utsläppen av växthusgaser minska, utan enorma ytor åkermark frigöras. 36 procent av planetens odlade grödor äts av djur idag. Om man globalt slutade använda spannmål för uppfödning av idisslare så skulle 25 procent av den totala ytan åkermark kunna användas till annat. Detta motsvarar runt 400 miljoner hektar åkermark, en yta som är större än Indien.
Den frigjorda ytan skulle kunna användas betydligt mer effektivt. Även om det finns utrymme för att debattera vad som vore mest effektivt så vet vi att odling av biodrivmedel har stor potential att göra stor nytta. En stor anledning till att biodrivmedel inte slagit igenom är delvis att man fruktat att det i större skala hade konkurrerat med matproduktionen.
Enligt en studie av IEA skulle det globalt krävas 100 miljoner hektar jordbruksmark för att täcka 27 procent av behovet av biobränslen 2050. Den åkermark som skulle frigöras av att inte ge spannmål till idisslare, 400 miljoner hektar, räcker alltså för att förse världen med biobränslen för transport. Genom att ersätta svenskarnas flyg, bil- och lastbilstransporter med biodrivmedel skulle vi kunna minska svenskarnas totala utsläpp med runt 20 procent (höghöjdseffekten från flyg inräknad).
Med dessa föreslagna omställningar finns potential att totalt minska svenskarnas utsläpp med runt 40 procent . Trots att det inte skulle kräva någon teknisk revolution är detta något få beslutsfattare vågar prata om. I ett läge där klimatsituationen är så akut att vi måste minska våra utsläpp med 10 – 15 procent per år för att nå tvågradersmålet är det svårt att motivera varför lösningar med så hög potential inte debatteras betydligt flitigare.
August 27, 2018 @ 7:56 pm
Åkermark kan frigöras genom att minska antalet hästar. Det finns fler hästar än mjölkkor i Sverige!!! https://www.jordbruksverket.se/pressochmedia/nyheter/nyheter2017/flerhastaranmjolkkorochdelevertatortsnara.5.14620900159f889cd083fa92.html .
Nästan alla hästar används till lyxkonsumtion. Nöjesridning och tävlingar.
Marken kunde istället användas till produktion av biodrivmedel eller skogsodlas för att ta bort kol ur atmosfären och fastlägga den i skog istället.
Förstahandsåtgärden kunde vara att avskaffa allt samhällsstöd till hästrelaterade aktiviteter.
August 27, 2018 @ 6:40 pm
Det kände jag faktiskt inte till, att det var så många. Det är helt galet, ytan som går åt till hästar, odling av foder inkluderat, (år 2010) var 544 000 hektar: https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/landsbygdfiske/branscherochforetagande/livskraftigthastforetagande/hurharantalethastarokat2004till2010.4.567cd63c135afd26c018000339.html
Totala jordbruksmarken i Sverige är 3 000 000 hektar och den totala ytan betesmark är 450 000 hektar. Borde rimligen vara så att runt hälften av betesmarken går åt till hästar (säg 225 000 ha), resten av ytan hästarna tar i anspråk är yta på vilken foder odlas till dem, gissningsvis då 544-225 = 300 000 hektar? Skulle gå att odla bra mycket biobränslen på den ytan! Utan att konkurrera med matförsörjningen…
August 29, 2018 @ 12:09 pm
Det ni missar i hela denna diskussionen är att den största delen av de ytor som används till bete för idisslare och hästar är ytor som annars vore obrukbara på grund av otillgänglighet, och andra typer av impediment som gör ytorna till obrukbara ytor ur matproduktionshänseende.
Att bara rakt av ”frigöra” dessa ytor skulle istället tvinga bort flera arter av växter som är beroende av att ängsmarker och liknande hålls öppna av betande djur. Det finns alltså fler sidor av myntet.
https://fof.se/tidning/2003/5/den-artrika-angen
August 29, 2018 @ 10:22 am
Hej Andreas! Det är självklart en viktig aspekt! Men det är något jag försökte ta hänsyn till i mina beräkningar, alltså ytan 200 000 hektar är den yta på vilken foder odlas, foder som skulle kunna användas till annat. Därutöver har vi de 250 000 hektar betesmark som hästarna håller öppna.
I artikeln nedan kommer man fram till liknande siffror, där det står att ungefär 0.02 hektar per person i sverige går år till hästfoder. Multiplicera med det med 10 miljoner människor så får vi runt 200 000 hektar: https://lup.lub.lu.se/search/ws/files/33712989/Ahlgren_mfl_Rapport_105_Milj_och_Energisystem_LTH.pdf
Gällande artrikedom är jag intresserad av att ifrågasätta hur viktig den är ur ett globalt perspektiv. Jag menar, det är ju inte svenska arter från början, de har kommit hit med människan. Självklart tillför de något till vårt lokala ekosystem, men om man måste välja mellan planeten och ett artificiellt lokalt ekosystem borde inte planeten gå före? Dessutom, varför ska man kämpa emot naturen? Det har alltid klarat sig själv. Pollinering är viktigt såklart, men jag är övertygad om att vi kan använda marken på smartare sätt än att låta djuren gå och beta och fisa metan. Biobränslen av olika slag. Naturlig skog. Jag vet att många inte håller med om detta, men jag har inte hört någon bra anledning till varför vi inte ska bli veganer/vegetarianer och använda marken till biobränslen istället för att odla mat till djur…
Långt svar, du är välkommen att återkomma med dina tankar om detta Andreas!
August 29, 2018 @ 10:24 am
Vill också tillägga att en stor problematik är hur jordbruket sköts idag, de djur man faktiskt har borde ju få gå ute och beta och inte en tugga de äter borde komma från grödor vi människor kan äta, om man ska vara hård och pragmatisk. Industrialiserat jordbruk är…. skräp för planeten.
August 29, 2018 @ 1:04 pm
Jag tror mig minnas att ungefär en fjärdedel av arealen gick åt för hästen innan oljan till traktorn kom. Dvs fossila bränslena ökade våra för annat användbara jordbruksarealer väsentligt och detta bidrog till att sista egentliga svälten i Sverige var 1917.
Mycket av den sk biologiska mångfalden som upprätthålls med bete är en kulturprodukt, en anpassning till hur människor levde tidigare. Att mycket av denna minskar när vi går över till effektivare jordbruk är något som borde accepteras i högre utsträckning än det görs bland ekologer.
Huvuddelen av betesmarken kan skogsodlas, fattar inte varför man generellt skulle förespråka naturlig skog. Det blir gran och tall och björk även om marken lämnas åt sig själv, men det tar mycket längre tid. Om man lämnar skogen orörd blir det bara drygt hälften så mycket kol bundet efter nästan dubbla tiden, som om man skogsodlar och därefter låter skogen stå som kolsänka (kanske boostat med lite konstgödsel). Ett hektar sådan skog suger upp alla dina utsläpp under resten av ditt liv innan dess tillväxt stagnerar av ålderskrämpor (räkna gärna själv, detta var ett grovt överslag. Det går mer än två hektar skog på varje svensk.
Eller så kan man odla biobränsle på betesmark istället för att avverka skog. Då blir kolekonomin mycket bättre det närmaste halvseklet som det tar för skogen att växa sig kolrik igen.