Upptag av koldioxid – hur stor är potentialen?
Framtida utsläpp och upptag av koldioxid. Orange färg visar utsläpp av växthusgaser, blå färg indikerar framtida minskning jämfört med dagens scenario. Grön färg är upptag av växthusgaser. Röd linje är summan av utsläpp och upptag, samt krav för tvågradersmål. – Källa: UNEP Emissions Gap report 2018 och Royal Society
Bakgrund
På många håll läggs stor förhoppning till att upptag av koldioxid ska lösa de höga halterna av växthusgaser i luften. Så i denna artikel frågar vi oss: hur långt räcker tekniken för att ta upp koldioxid i omfattande skala? På Supermiljöbloggen skrevs i dagarna en sammanfattning om Royal Societys rapport som handlar om potentialen för att ta bort koldioxid ur luften. Där beskrivs olika tekniker och deras potential för upptag av koldioxid.
I detta inlägg ska detta sättas i sammanhanget “utsläppsbudget”. I TheGuardians räkneverk för koldioxidutsläpp visas hur många koldioxidekvivalenter människa globalt kan släppa ut innan effekterna av människans växthusgasutsläpp leder till en tvågradershöjning. Det är detta vi kallar för utsläppsbudget. Budgeten är nu 726 gigaton, vilket kan jämföras med de 50 gigaton som släpps ut globalt årligen. Det är alltså runt 15 år kvar till vi når gränsen, med dagens utsläppstakt. Vi ska se hur negativa utsläpp, eller koldioxidupptag kan påverka denna siffra.
Metoder för att ta upp koldioxid
Här presenterar jag teknikerna lite kort, vill ni veta mer spana in Supermiljöbloggens inlägg eller läs Royal Societys rapport. Det första man kanske tänker på när det gäller upptag av koldioxid är CCS: Carbon Capture and Storage. Vanligen tar man koldioxid från en punktkälla, en industri tex. Man kan även ta ner koldioxid direkt från luften, något som kallas DAC – Direct Air Capture.
En annan metod är koldioxidlagring från biomassa, BECCS, som går ut på att bränna växter och fånga in den frigjorda koldioxiden. Man kan även bränna biomaterial utan tillgång på syre för att skapa träkol som binder koldioxid. Att plantera träd kan över tid binda koldioxid, men frigörs när träden dör och bryts ned. Det är även möjligt att binda ned koldioxid i jorden genom att på ett genomtänkt sätt bruka jorden. Odling av fleråriga växter som vall är ett känt exempel.
Tillsammans har dessa metoder enligt Royal Society potential att binda ner 810 gigaton koldioxid till år 2100.
Koldioxidupptagningens roll fram till 2035
Hur mycket vi kommer släppa ut i framtiden är svårt att förutspå. Det är även inte helt säkert att den mängd som presenteras i TheGuardian är den mängd som leder till två graders ökning. Låt oss ändå för enkelhetens skull säga att världen släpper ut 50 gigaton per år (i enlighet med climate action tracker) och att världen 2033 har släppt ut så mycket växthusgaser att utsläppsbudgeten tar slut. Hur mycket kan negativa utsläpp utöka koldioxidbudgeten?
Enligt figur 1 och rapporten ser potentialen för utsläpp inte särskilt stor ut fram till 2033. Det mest sannolika är att de olika teknikerna tillsammans endast tar upp några enstaka gigaton. Det förlänger förvisso tiden vi har på oss att bli koldioxidneutrala, men bara med ett par månader. Man kan alltså inte förlita sig på dessa tekniker om man vill skjuta på den tidpunkt då vår utsläppsbudget är förbrukad. Det är en enorm minskning av utsläpp som krävs för att ligga i fas med tvågradersmålet.
Koldioxidupptagningens roll fram till 2100
Det lutar åt att människan inte kommer lyckas minska utsläppen i den takt som krävs för att klara tvågradersmålet. Skulle vi fortsätta med busines as usual skulle fram till 2100 i runda slängar 4 800 gigaton släppas ut. Budgeten ligger på 720 gigaton. För att upptag av koldioxid skulle täcka detta behov skulle mer än 4 000 gigaton behöva tas upp. I det utsläppsscenario man målat upp för att klara Parisavtalet kommer den större delen av detta från utsläppsminskningar och endast runt 800 gigaton från upptag av koldioxid.
Koldioxidupptag är alltså inte en lösning som kan möjliggör höga utsläpp idag och imorgon, utan ett komplement till de enorma utsläppsminskningar som krävs. Men även om upptag av koldioxid inte kan kompensera för våra utsläpp finns värde i att satsa på teknikerna för att i senare skede minska mängden koldioxid i luften. För det är en sak att minska ökningen av andelen koldioxid i luften, men det är en annan att minska andelen koldioxid i luften. Även om man slutar släppa ut koldioxid kommer luften innehålla för höga halter koldioxid. Att ta upp koldioxid kommer bli viktigt för att återställa ekosystemen till sin ursprungliga balans.
October 5, 2018 @ 8:16 pm
bra sammanställning, men påståendet om att man inte skall plöja för att kunna binda kol i jord är kanske lite förenklat. Visst är det bra att undvika bearbetning av jorden, men det som verkligen påverkar kolbindningen positivt är 1. Odling av fleråriga växter som vall, 2. tillförsel av stallgödsel, kompost eller annat organiskt material och en vettig växtföljd. Reducerad jordbearbetning har faktiskt bara marginell effekt jämfört med dessa, se t.ex https://www.ksla.se/wp-content/uploads/2018/03/Katharina-Meurer.pdf
October 5, 2018 @ 6:20 pm
Tack Gunnar, vad bra att du påpekar det! Ska revidera texten vid tillfälle, har tidigare förstått att vallodling är bra grejer. Det är vi ganska bra på i Sverige vad jag förstår
October 8, 2018 @ 3:20 pm
Hej.
Om jag inte missförstår det så bedömer dom i rapporten att cirka 810 gigaton koldioxid behöver lagras fram till 2100 för att klara 1.5 graders målet, alltså inte att det bara är så mycket som är möjligt att lagra. Eller har jag missat något? Var står det att potentialen bara är 810 gigaton?
October 8, 2018 @ 1:40 pm
Hej Erik! Ja det kanske är en överdrift att påstå att maximala potentialen är 810 gigaton. De uttrycker sig såhär:
“With concerted international action, the target of 810 GtCO2 cumulative emissions by 2100 could be achieved.”
Så, i teorin kanske det går att ta upp mer, även om det känns som att 800 gigaton är en maximal “rimlig” nivå. Tack för påpekandet, jag reviderar texten!